I eftermiddags var vi på julskyltning. Senast vi besökte en sån i Umeå var 2001, och då stod det några stackars scouter där och ingen annan alls, men i år var det fullt av människor på stan och något slags lokal körslaget-tävling som uppträdde från scenen. Ekmans handelsträdgård hade som vanligt sin torgförsäljning, nu också med adventsgranar, så vi slog till på en. Levande ljus och små, enfärgade kulor fick det bli. Och choklad/te med lussebulle och pepparkaka serverat i Grand.
Visningar: 61
Vi har just ätit adventsfrukost med nybakta, spröda pepparkakor. De var så tunt kavlade så att ett stearinljus kunde lysa igenom. Slå det om ni kan, Nyåkers, Annas och Hägges och allt vad ni heter. Nu har jag tvättstugan. Alla fyra maskinerna var lediga så det går fort att stöka undan. Sen ska jag försöka ägna dagen åt min namnsdagspresent som var Boel Westins biografi över Tove Jansson.
(Den fina adventsstjärnan köpte vi i fjol i Persåsen och ljusstaken är ett loppisfynd från Vadstena sommaren 2002.)
Visningar: 60
Jon frågade om jag kände någon av damerna vid riksbordet. Nej, men jag har en själarnas gemenskap med dem. Fast senaste ryktet från telefonsalen i Östersund säger att arbetsmiljön har sjunkit riktigt lågt – telefonisterna måste till och med planera sina kisspauser i förväg.
Visningar: 49
På http://www.barnensbokklubb.se finns ett väldigt trevligt vetenskapligt boknördstest. Det verkar mäta på flera olika skalor, t.ex. kunskap om olika böcker, kännedom om bibliotekens signatursystem, författarekännedom men även självskattning av hur man skulle reagera i olika situationer. Det var ett väldigt bra test och jag blev 69% boknörd. Funderar på att använda det i studien i stället för något livskvalitetsinstrument.
Visningar: 57
Mitt naiva antagande om vad det skulle innebära stämde över huvud taget inte överens med verkligheten. Det fanns t.ex. inte alls något uppvärmt, hemtrevligt sjukvårdsrum dit man tog presumtiva patienter, utan vi var placerade mitt i allt stoj och stök på den iskalla hockeyplanen. Man var dessutom tvungen att ha en mycket ful, mycket neongul varselväst. Fördelen med varselvästen var att man fick gratis ledarfika. Och omklädningsrummen luktar väldigt, väldigt mycket svett.
Hela dagen sen jag kom hem har jag varit mycket upprörd över en massa saker som jag såg och lade märke till där, men nu har det värsta lagt sig (Olle fick ta emot två tredjedelar av mitt gnäll eftersom han var närmast till hands).
Men några viktiga gnäll kommer här:
I idrotten är alla ledare vuxna och man ställer enorma krav på att föräldrarna ska engagera sig. De hockeyspelande barnen behövde inte lyfta ett finger alls (förutom på planen). Visserligen var de här bara tolv år, men som jag förstod det är tonåringarna lika uppassade. I UNF, som som är den ungdomsorganisation jag känner till bäst, bygger verksamheten på att (äldre) ungdomar leder (yngre) ungdomar. UNF:s aktiviteter måste vara en dröm för en förälder som på sin höjd vill skjutsa till nån buss till nåt läger nån gång per termin.
Man säger dessutom att idrotten har socialt fostrande funktion där man lär sig samarbeta. Jag säger att det är dumheter. Samarbete, låt gå för det om man menar grupper där könssegregering är normen och samarbetet bygger på att vara bättre än någon annan hela tiden.
(Det gladde mig att något lag (däribland Östersunds) faktiskt hade flickor med. Men alla talar om dem som konstiga, nästan beklagliga undantag och de verkar få vara med i pojklaget i brist på tjejlag.)
Som tur är hade jag med min epidemiologibok och Äkta vara så jag klarade mig bra. Olle gjorde tappra försöka att lära mig alla konstiga regler kring klubbor och skridskor men jag är uppenbarligen för puckad för att fatta puckarna.
Visningar: 48
Visningar: 38
Nya testamentet för oss kritiska matköpare, det är Mats-Eric Nilssons bok (och nätplats) Äkta vara. Det är en väldigt tankeväckande, irriterande och lärorik handbok i hur man köper riktig mat som inte är hårt processad och full av tillsatser.
Man slår på t.ex. Dressing och får lära sig att färdigköpt dressing huvudsakligen består av vatten, att man tillsätter stabiliseringsmedel för att den inte ska skära sig, smakförstärkare för att den ska smaka och färgämnen för att den ska se fin ut samt att det sällan är vinäger utan (billigare) ättika i. Varje artikel slutar sedan med två sorters tips, dels om ekologiska alternativ och dels om andra, bättre alternativ till industrivarorna.
Dagens roligaste påpekande ur boken lyder, apropå alla konserveringsmedel som finns i djupfrysta efterrättspajer: ”Om du själv hade bakat en hallon- och fläderpaj för att sedan frysa in den, hur många tillsatser skulle du ha behövt tillgripa då?”.
En sån här bok, full av inköpstips, är med nödvändighet gammal redan när den hamnar på bokhandelsdiskarna. Fetaost och fisk är två exempel på uppslagsord där det numera finns fler ekologiska alternativ än vad som nämns i boken. Och det är ju glädjande!
(Det gamla testamentet, om nån inte fattat det, är Den hemlige kocken. På framsidan finns en portion av Dafgårds kåldolmar och inuti boken avslöjas bland annat hur de dolmar som marknadsfördes som hemlagade i själva verket var fullproppade av konstiga tillsatser. Som tur är har Dafgårds skärpt sig. Hoppas det inte bara är en läpparnas bekännelse.)
Visningar: 45
Betrakta bilden av universitetsområdet anno 1966. Längst upp till vänster ligger nuvarande vårdvetarhuset, som när bilden togs var sjukhusets långvårdsklinik. Huset bestod då som nu av två huskroppar som stod något förskjutna mot varandra, förenade av en entrébyggnad. Idag är det högra huset fem våningar stort, på den här bilden bara tre. Vet någon när man byggde till två våningar? Eller är jag helt ute och cyklar?
Visningar: 36
Viktoriagallerian (f.d. Domusvaruhuset i Umeå) skryter om sin ombyggnad. I jakten på ytterligare kvadratmetrar för ”ännu mer shopping” har man byggt igen arkaden, pelargången, framför gallerians entré.
Arkaderna var så typiska för 1960-talets varuhusarkitektur. De signalerade öppenhet mot gaturummet — byggnaden bjöd liksom in fotgängarna.
När fastighetsägarna jagar ännu mer försäljningsyta blir byggnaden i stället en slät koloss, stängd och kall, väl avgränsad mot världen utanför. Gallerian blev mycket tråkigare och man har gjort våld på ännu en typisk 1960-talsbyggnad.
Visningar: 33
Min stora önskedröm är en kortkatalog över alla våra medier hemma. Jag inser att vi absolut inte behöver en eftersom de redan går att söka i datorn.
Men ändå.
Det är ju en så speciell känsla att bläddra bland korten. Därför har jag räknat lite på hur stor den egentligen skulle bli.
Vi har i runda slängar 2 500 böcker, 450 CD-skivor och 100 DVD-videor. Jag gjorde två alternativ.
I det ena, fullständiga, skulle alla typer av medier finnas med och vi skulle ha både en systematisk och alfabetisk katalog. Den alfabetiska skulle ta upp upphovsmän, titlar och serieuppslag. Det skulle generera 11 462 kort och nästan femton kataloglådor (av bibliotekstjänst äldre modell, den som rymmer 800 kort per låda).
I det andra, nedbantade, alternativet skulle vi bara skriva ut kort för tryckta medier och bara ha en alfabetisk katalog. I den alfabetiska skulle vi ta upp upphovsmän och titlar (alltså inga serier). Då blir det 5429 kort och knappt sju lådor.
Sen är det en tålamodsfråga också. Skulle jag orka underhålla en sån mastadontkatalog? Vem skulle slå i den? Och hur ofta? Självklart vore det inte värt besväret. Men ändå.
Ur alla de här beräkningarna kan man lära sig andra saker också. Om man skriver ut kort för systematisk katalog samt fullständig alfabetisk katalog så kräver en vanlig tryckt monografi i snitt 3,5 kort. En CD-skiva som dessutom ingår i en serie kräver 7,2 kort i snitt. DVD-videor drar också många kort, i snitt 7 per post. Sånt kan man roa sig med en söndagskväll!
Visningar: 52