Två krubb

image image

Igår åt jag på Frituur Tiense Poort. Frituur betyder typ korvkiosk tror jag. Inga grönsaker så långt ögat nådde, men rostad lök. Stripsportionen var uppskattningsvis 1½ gång så stor som en svensk dito. Men det var helt ok.

Och till lunch idag fick vi det här:

image

Det är något slags kyckling(?)pirog med långkokswokade grönsaker och sötsur sås. Lite egendomligt men ok smak.

Innan lunchen gick jag och Magnus på en liten promenad inne på sjukhuset. Deras centralhall var väldigt övertygande, i två plan, luftig sjuttiotalsarkitektur och en rulltrappa.

image

Efter lunch hade tredjeårsstudenterna posterpresentationer. Ett rasande tempo, en minut var hade de. Somliga var väldigt fyndiga och övertygande. På det följde en traditionell postersession där vi fick poängsätta och rösta fram posterprisvinnaren som uppvaktas i morgon kväll på galamiddagen.

Här tittar Irmela på Efis poster. Hon har gjort en delphistudie om kvalitetsindikatorer inom intensivvård. Hon är riktigt duktig, Efi Evangelou, härom året fick hon British Association of Critical Care Nurses pris för lovande ung forskare. Imponerande!

image

Visningar: 75

Scholar’s meeting

Idag har jag deltagit i EANS (European Academy of Nursing Science) scholar’s meeting. En scholar är en forskare i början av sin karriär och om man har gått EANS sommarskola, som jag har gjort, kan man bli scholar direkt.

Vi hade flera intressanta föreläsningar. Inga-Lill Rahm Hallberg har pratat om hur man planerar ett internationellt samarbete och på vilka olika nivåer man kan göra det. Att starta upp ett stort forskningsprogram direkt som nydisputerad är uppenbarligen inget hon rekommenderar – men däremot ska man försöka skaffa sig ett nätverk och kanske sampublicera i mindre skala med forskare från andra länder. Där blir EANS-nätverket väldigt användbart tror jag. Det som var tänkvärt var hur hon hela tiden poängterade betydelsen av att vara strategisk i sina val, och att inte samarbeta bara för att man blir smickrad av erbjudandet. Klokt.

Sascha Koepke från Lübeck hade ett föredrag om hur man får kliniskt verksamma sjuksköterskor att vara forskningsaktiva. Han redovisade flera exempel på Journal Clubs ute på klinik. Jag skulle gärna vilja pröva det någon gång, kanske med fokus på att läsa systematiska litteraturöversikter, det är ju den typ av artikel som borde vara mest intressant för en kliniker trots allt.

Slutligen fick vi en introduktion i alla EU-medel man kan söka av An Jansen från Katholieke Universiteit Leuven (där mötet äger rum). Det verkar vara en administrativ mardröm, men samtidigt finns det massor av forskningsmedel att söka. Jag ska inte göra det än, tack och lov.

Visningar: 110

Rêve de Luxe

Jag är på EANS-konferens i Leuven utanför Bryssel nu och bor på ett jättefint hotell/B’n’b som heter Rêve de Luxe. För de icke-frankofona, och för de frankofona som liksom jag behövde slå upp rêve, betyder det ungefär lyxdröm. Och det stämmer. Tvålarna kommer från italienska Etro, prydnadskuddarna på min säng har broderade briljanter (nåja, glittriga stenar) och jag har badkar med idel fluffiga frottéhanddukar, frottétvättlappar, frottétvätthandske, frottébadmatta och frottébadrock med frottétofflor på rummet. Makalöst. Och de har bara en handfull rum och en förtjusande frukostmatsal.

Vi hade tänkt boka på det vanliga konferenshotellet men Magnus tyckte att vi lika gärna kunde prova någon annanstans. Ett utmärkt val!

image image image

Visningar: 61

Bakelsetest

image

Dubbel biskvi. Betyg: 4 av 5.

  • Biskvibottnar med nougatcrème mellan, doppad i choklad och nötkross. Finfin konsistens på både bottnarna och crèmen.

Mazarin. Betyg: 4 av 5.

  • Med mazariner är det oftast fyllningen som är överraskningen, men i den här mazarinen blev vi också glatt överraskade av den lite nötsmakande mördegsbotten som hade ovanligt mycket sälta. Väldigt gott! Inga färdigköpta foder här inte! Mazarinfyllningen var bra den med.

Chokladrulle. Betyg: 2 av 5.

  • En chokladboll formad som en dammsugare fast utan marsipan. Vi är inte övertygade.

Bakelserna kommer från trevliga Näslunds konditori i Nordmaling. Det är väl värt en omväg, inte minst för den fina glasväggen mellan butik och serveringslokal. Med aldrig så lite arbete skulle Näslunds kunna bli en riktig pärla som nästan kan konkurrera med Nybro på Teg. Det som tyvärr drar ned intrycket är att de har utskänkningstillstånd. Obegripligt. I Nordmaling, precis som överallt annars, behövs fler alkoholfria miljöer.

image

Visningar: 121

Lånestickor

Systemet med lånestickor förekommer mest på interna bibliotek, t.ex. institutionsbibliotek och företagsbibliotek.

Böckernas utrustning

Ingen särskild utrustning behövs i böckerna.

Låntagarens utrustning

Inga lånekort förekommer.

Utlån

image

Vid utlåningen fyller låntagaren i en låneblankett. Blanketten stoppas i en lånesticka av plast (förr i tiden av kartong) och sätts på bokens plats i hyllan:

image

Om man vill kan man ha ett extra register över utlånade böcker genom att ha karbonpapper i låneblankettblocket.

Återlämning

Boken sätts tillbaka i hyllan, blanketten makuleras och lånestickan ställs tillbaka på sin plats.

Krävning

Man har sällan någon bestämd lånetid i detta system.

Reservation

Vissa typer av låneblankett en väntelista på baksidan av blanketten, där man kan fylla i sitt namn om man vill reservera boken.

För- och nackdelar

Det kan ta lite tid att fylla i låneblanketten. Man får inte heller någon översikt över alla lån försåvitt man inte för ett separat register. Återlämningen går väldigt snabbt och personal behöver inte närvara varken vid utlån eller återlämning. Man ser direkt om en bok är utlånad i hyllan.

Visningar: 149

Fotomekanisk utlåning

“Ni kanske väntar på ADB – men den fotografiska utlåningen kan redan nu ge stora vinster i tid och arbetskraft”,

skriver Bibliotekstjänst i sin katalog från 1969. Den fotomekaniska utlåningen kom stort under 1960-talet, men krävde förhållandevis stora lånevolymer varför den mest kom att användas på större bibliotek.

Fotomekanisk utlåning infördes för första gången redan så tidigt som 1940 på Gary Public Library i USA. Biblioteket stängdes tyvärr vid årsskiftet på grund av de utbredda nedskärningarna i Amerika (beskatta dollarmiljardärerna, någon?).

image

Nå. Det här är en utlåningskamera, som är central vid fotomekanisk utlåning. Kameran fotograferar av lånehandlingarna på mikrofilm. (Pris: 5.355:- år 1969. Varje rulle mikrofilm kostade 24:- inkl. framkallning.)

image

Här syns två Recordak Starfile RV-1 (från Kodak) på utlåningsdisken i Lunds stadsbibliotek.

Böckernas utrustning

Böckerna är vanligen utrustade med en bokficka med bokkort. På bokkortet står som vanligt bokens titel, signum och ex-nummer eller accessionsnummer.

Låntagarens utrustning

Varje låntagare får ett lånekort. Något låntagarregister behövs egentligen inte, men jag antar att de flesta bibliotek åtminstone sparade inskrivningsblanketten.

Utlån

Vid utlån används utlåningskameran. I den ligger en hög med datumkort. Datumkortet har ett unikt löpnummer. I kameran placeras lånekortet och bokkortet och alltsammans fotograferas av kameran på en och samma bild. “Klonk”, lät det, åtminstone om kameran i Östersund. Bokkortet och datumkortet sätts sedan tillbaka i boken.

image

Kameran har ett räkneverk som kan användas för statistikföringen. De bibliotek som önskar mer detaljerad statistik kan göra mer noggranna stickprov.

Återlämning

Datumkortet tas ut ur bokfickan och läggs åt sidan. Därefter är boken klar för nytt utlån.

Krävning

Mikrofilmen från kameran måste först och främst framkallas.

image 

Därefter sorteras datumkorten i nummerordning (mer om det längre ned) och med hjälp av dessa ser man vilka böcker som inte återlämnats i tid. Utifrån de löpnumren som inte lämnats tillbaka söker man upp information om titel och låntagare på mikrofilmen (med hjälp av en apparat som den nedan) och skriver ut kravet.

image

Somliga bibliotek köpte mikrofilmsläsare som kunde skriva ut bilden på papperet. Utskriften användes då som kravkort. Jag misstänker att det också funnits OCR-lösningar som maskinellt läste texten både på bok- och lånekort och skrev ut texten på kravkortet helt automagiskt (men jag har inte hittat några belägg för det i litteraturen).

Reservation

Låntagaren som önskar reservera en bok fyller i en reservationsblankett. En tunn pappribba med information om titeln skrivs ut på maskin och sorteras in i ett radregister:

image

Reservationsblanketterna sorteras i alfabetisk ordning i kortlådor. Varje bok kontrolleras mot radregistret innan den gick ut på hyllan igen, och om den var reserverad letar man upp låntagarens namn bland blanketterna.

För- och nackdelar

Största fördelen med systemet är att böckerna snabbt blir klara för utlån. Kravrutiner och reservationer är fortfarande rätt arbetskrävande, och det finns alltid en risk att datumkortet försvinner så att boken blir nästintill omöjlig att återlämna.

Varianter

Det finns olika slags datumkort inom fotomekanisk utlåning. Bibliotekstjänst sålde “System Kaiser” som är helt manuellt. Datumkortet består här av tunna papperslappar som numrerats 1-999. Dessutom finns nummerlistor som numrerats på samma sätt. Listorna och lapparna finns i 11 olika färgställningar så man ska kunna skilja dem åt. Man får sortera lapparna manuellt, stryka dem från listorna och sedan använda de ostrukna numren vid krävningen.

Vanligast var kanske Bibliotekstjänst hålkortsservice. Den baseras på ett 51-kolumners hålkort:

image

Biblioteket får själv välja påtryck (som ovan, med Lasse Sandbergs glada, fina karlstad-sol). Man sänder regelbundet in korten till BTJ som kör dem i sin hålkortsanläggning och tar ut listor på de kort som fattas. Sedan söker man upp dem på mikrofilmen som vanligt och skrev ut kortet.

image

Jämtlands läns bibliotek i Östersund använde fotomekanisk utlåning in i det sista (förmodligen hade de landets sista installation, men jag är inte säker), och på slutet hade man OCR-läsbara tecken på datumkorten i stället för hålkort.

Ute i världen verkar man till och med ha använt “audio charging”, där man bytt ut mikrofilmkameran mot en diktafon där biblioteksassistenten talade in alla uppgifterna. Väldigt oklart om det någonsin använts här i Sverige.

Läs om andra historiska utlåningsmetoder på bibliotek här!

Visningar: 262

Detroitsystemet

Detroitsystemet är det som användes oftast i Sverige, förmodligen eftersom det är enklast att hantera. Ralph Uleving, bibliotekarie vid Detroit Public Library, uppfann systemet 1929 (eller vidareutvecklade kanske man ska säga, eftersom det påminner mycket om Newarksystemet).

Böckernas utrustning

I varje bok finns en bokficka med bokkort och ett datumblad. På bokkortet står bokens titel, signum och ex-nummer eller accessionsnummer.

Låntagarens utrustning

Varje låntagare får ett numrerat lånekort. Dessutom måste biblioteket föra en numerisk förteckning över alla låntagare (antingen i bunden bok eller som kortkatalog).

Utlån

Vid utlåningen tar man ut bokkortet ur boken och antecknar låntagarens nummer på kortet. Återlämingsdatum stämplas på datumbladet. Bokkortet läggs sedan åt sidan för vidare hantering senare under dagen.

På lediga stunder sorteras bokkorten in i trallen, som är ordnad efter sista återlämningsdatum och sedan i alfabetisk ordning på boken.

Utlånsstatistik förs genom att antalet bokkort räknas innan de sorteras in i trallen.

Återlämning

Med hjälp av datumet på datumbladet söker man därefter upp bokkortet i trallen och sätter tillbaka det i bokfickan. Boken är därefter klar för nytt utlån.

Krävning

I trallen syns lätt vilka böcker som inte är återlämnade eftersom den är sorterad efter återlämningsdag. På bokkortet är låntagarens nummer noterat, och hans namn och adress kan sökas upp i låntagareregistret.

Reservation

Låntagaren som önskar reservera en bok fyller i en reservationsblankett. Man söker upp bokkortet i trallen och markerar den med ett gem. Eftersom den sviten är spridd över flera återlämningsdatum behöver man ofta söka på fler ställen. Reservationsblanketterna sorteras i alfabetisk ordning, och när boken återlämnas kan man där se vem som står i kö.

För- och nackdelar

Systemet är snabbare än både det Browneska och Newarksystemet. Största fördelen är att man kan spara visst arbete med trallen till senare (t.ex. insortering i trallen och uppsökande av återlämnade böckers kort). En nackdel är att man inte kan begränsa antalet utlån per låntagare.

Varianter

På många ställen lät man lånetagarna själva skriva sitt lånenummer på bokkorten vilket förstås ytterligare ökade effektiviteten.

Visningar: 130