Livlina

Vi köpte var sin falaffelsallad till lunch på sjukhuskiosken. Salladen var av märket Mikaels Livlina och reades till halva priset eftersom bästa-före-datumet gick ut idag. Men salladen var redan skämd: gurkorna slemmigt mjuka, salladskålen brun och allt luktade misstänkt ruttet.

Sensmoral: En riktig livlina behövs om du äter mat från Mikaels Livina.

Dessutom är det himla konstigt att sjukhuskiosken inte lyckats hitta en lokal leverantör. Det är verkligen också ruttet.

Visningar: 35

Alkohol och våld

På ett sätt tycker jag att Ekot slår in öppna dörrar när de rapporterar att alkohol ligger bakom även grövre våldsbrott. Jag tänker att sunda förnuftet redan hade berättat det. Men det är förstås bra att någon visar det vetenskapligt – och att det blir en stor nyhet.

Kriminalvårdens Ulrika Grann, som gjort undersökningen, säger att allmänhetens bild av en mördare är någon som är knäpp och psykiskt sjuk. Förhoppningsvis kan hennes undersökning även bidra till att minska stigmatiseringen av de psykiskt sjuka – det är uppenbarligen inte de som blir mördare.

För att mörda någon är naturligtvis vettlöst. Och där spriten går in, går vettet ur.

Visningar: 48

Lunch på Pilgatan

Idag åt vi lunch på Bokcafé Pilgatan, som ligger bara några kvarter bort. Det är vårt närmaste café och ett väldigt trevligt sådant. Det är integrerat med ett av stans antikvariat, Mingus, och allt är hembakat och väldigt gott. Vi åt smörgåsar med aubergineröra – jättegoda, och var sitt bakverk som efterrätt: rödvinbärskaka och krämbullar.

Extra kul är att man kan dricka sitt kaffe ur koppar med Stig Lindbergs dekor Medicinalranka. De är ganska vanliga på sjukhusen (åtminstone ända tills man här i Umeå införde det gräsliga Steamplicity-systemet) men man ser dem sällan någon annanstan. Man kanske skulle börja samla?

Och en utmärkt avslutning på lunchen är förstås att få gå in i antikvariatet. Jag är på jakt efter mer med Dorothy Sayers. Hon är underskattad.

Visningar: 144

Kvalitativ innehållsanalys pågår

I flera veckor har jag jobbat med innehållsanalysen av den första delstudien (som är fokusgruppsintervjuer med personal). Det har verkligen varit ett stönigt arbete, läsa intervjuer, dela upp dem i meningsenheter, kondensera och koda. Koncentrationskrävande och monotont på samma gång – som upplagt för att man ska bli understimulerad var femte minut. ”Det är inte alls kul, det är bara hårt arbete”, sa min rumsgranne Elisabeth insiktsfullt.

Nu har jag äntligen kommit så långt att jag har en enorm uppsättning koder som ska bilda kategorier och bli beskrivningen av vad som sägs i intervjuerna. Uppsjön av lappar på bordet är de koderna, som jag grovsorterat nu på förmiddagen.

Längst ned till vänster sånt som rör hur personalen resonerar kring sina strategier och sin planering, uppe till vänster egenskaper hos föräldrarna som spelar roll, mitt på bordet frågor kring hopp, palliation och förtroende (svårplacerade än så länge), till vänster om datorn när det blir fel i informationen och prioriteringar, uppe till höger det som rör barnen och personalens utveckling/upplevelser. Och så datorn förstås.

Ska sitta hemma några dagar och roa mig med det här. Det känns faktiskt väldigt, väldigt roligt!

Visningar: 44

Sushi utan komplikationer

Jag och Lena åt lunch på Sagami idag. Olyckligtvis har de inget löpande-band som på bilden ovan, men det är Umeås bästa sushi och jag hade väldigt trevligt sällskap!

Ikväll SMS-ade Lena det här – otjänlig sushi-fisk ska ha levererats till en umeårestaurang. Jag fick genast ont i magen, ren suggestion förstås! Det är min fasta övertygelse att Sagami bara har fräscha råvaror, det känns väldig rekordeligt där. Sayonara!

(Foto Suviko, klicka för licens)

Visningar: 60

Påskstädat

Det är inte klokt så länge det tar innan vi får ordning efter flytten. Ur vissa vinklar är några rum åtminstone ganska fina nu. Sovrummet är bäst hittills. Solfjädern-stolarna var bedrövligt dassiga, men en omgång Vim på dem gjorde verkligen susen! Nu väntar vi bara på att få klä om sittgruppen.

Biblioteket.

Matsalen.

Visningar: 57