Det här snygga ankarjärnet i form av en fransk lilja sitter på Tullkammaren vid kajen. Snyggt, vad?
Visningar: 42
Fin port, fula balkonger
Det här huset finns i kvarteret snett emot vårt. Porten på framsidan är rätt snygg, i synnerhet om man tänker bort aluminiumdörren. Ganska ovanligt med ett 1940-talshus där man har inskriptioner om byggår. Och de strikta urnorna som pryder de hårt hållna kolonnerna är riktigt stiliga.
Men balkongerna! På ett annars rätt så fint hus har man satt dit de här lådorna. Det finns liksom inget förmildrande med dem: gråbrunt tryckimpregnerat trä, inte en gnutta färg. Hur tänkte fastighetsägaren egentligen? Vi blev väldigt nyfikna på hur de ursprungliga balkongerna såg ut. De var kanske jättefina.
Visningar: 62
Tio steg från min port
På den trevliga bloggen femtiotalsjakten hittade jag en uppmaning om att fota något “tio steg från min port” idag och lägga upp här. Så då gör jag väl det!
Tio steg (upp) från vår port finns nämligen ett fönster som stod tomt när vi flyttade in. Nu har vi ställt dit, från vänster till höger, en akacia (samma växt som i blomsterhandeln kallas mimosa), en vit kamelia, ett litet citrusträd, en rosa kamelia, en passionsblomma och en nerium. Tanken är att det ska vara växter som vill stå lite svalt och som ska dofta välkomnande i trapphuset.
Visningar: 77
Trädgård i Norr
Vi tog en första-maj-promenad och tittade på allt som äntligen börjat växa. I Trädgård i Norr, som förresten ursprungligen planerats av trädgårdskändisen Ulf Nordfjell, växte det krokusar bland buskarna. Lila vårtjut bland alla brungrå löv.
Dammen i Trädgård i Norr.
Favoritträdet! Under fnaset är barken som mjukt, svalt siden.
När jag letade länken till Trädgård i Norr hittade jag Umeå kommuns park-sidor och upptäckte till min förvåning att det finns ett rosarium i stan, borta vid Hedlundaskolan. Det måste vi undersöka nån dag! Jag brukar klaga på att stan inte har några riktiga parker, men jag får nog ta tillbaka det i så fall.
Visningar: 33
Träsnidaren
I grannkvarteret finns den här träreliefen av Emil Sandberg, träsnidaren som givit namn till både kvarteret och en gata här i närheten. Tavlan heter Livets träd. Lägg märke till formen!
Några hus bort finns nämligen den här fasaden, med en nisch som rimligen måste varit tänkt för Livets träd. Nån som vet om den hängt där och flyttats eller om den aldrig kom dit?
Visningar: 77
Grattis, Marcus!
Vi noterar med glädje att vännen, visgurun och Lapp-Lisa-experten Marcus Brännström fått årets Ulf Peder Olrog-stipendium! Ur motiveringen: “För sin gedigna kunskap om svensk visa i tradition och förnyelse, för sin aldrig sinande entusiasm och tack vare sitt personliga, ödmjuka engagemang.” Vi kan inte annat än instämma.
Visningar: 39
Livlina
Vi köpte var sin falaffelsallad till lunch på sjukhuskiosken. Salladen var av märket Mikaels Livlina och reades till halva priset eftersom bästa-före-datumet gick ut idag. Men salladen var redan skämd: gurkorna slemmigt mjuka, salladskålen brun och allt luktade misstänkt ruttet.
Sensmoral: En riktig livlina behövs om du äter mat från Mikaels Livina.
Dessutom är det himla konstigt att sjukhuskiosken inte lyckats hitta en lokal leverantör. Det är verkligen också ruttet.
Visningar: 34
Alkohol och våld
På ett sätt tycker jag att Ekot slår in öppna dörrar när de rapporterar att alkohol ligger bakom även grövre våldsbrott. Jag tänker att sunda förnuftet redan hade berättat det. Men det är förstås bra att någon visar det vetenskapligt – och att det blir en stor nyhet.
Kriminalvårdens Ulrika Grann, som gjort undersökningen, säger att allmänhetens bild av en mördare är någon som är knäpp och psykiskt sjuk. Förhoppningsvis kan hennes undersökning även bidra till att minska stigmatiseringen av de psykiskt sjuka – det är uppenbarligen inte de som blir mördare.
För att mörda någon är naturligtvis vettlöst. Och där spriten går in, går vettet ur.
Visningar: 47
Lunch på Pilgatan
Idag åt vi lunch på Bokcafé Pilgatan, som ligger bara några kvarter bort. Det är vårt närmaste café och ett väldigt trevligt sådant. Det är integrerat med ett av stans antikvariat, Mingus, och allt är hembakat och väldigt gott. Vi åt smörgåsar med aubergineröra – jättegoda, och var sitt bakverk som efterrätt: rödvinbärskaka och krämbullar.
Extra kul är att man kan dricka sitt kaffe ur koppar med Stig Lindbergs dekor Medicinalranka. De är ganska vanliga på sjukhusen (åtminstone ända tills man här i Umeå införde det gräsliga Steamplicity-systemet) men man ser dem sällan någon annanstan. Man kanske skulle börja samla?
Och en utmärkt avslutning på lunchen är förstås att få gå in i antikvariatet. Jag är på jakt efter mer med Dorothy Sayers. Hon är underskattad.
Visningar: 134
Det perfekta vårtecknet…
… åkte just förbi härutanför. Grusupptagningsbilen.
Visningar: 32