Stugan

Easy-up-tak

Publicerat på av anders / 1 kommentar

Idag blev vi klara med något vi nog aldrig trodde vi skulle gå i land med själva: vi har spänt takpapp i köket i stugan. Vi är glatt överraskade, för det var enklare än vi trodde. Vi gjorde första halvan igår – spikade upp allt och klistrade hälften, och idag klistrade vi resten. Här spikar vi spikremsor:

Och som belöning fick vi kakor från Finas konditori. Kaffe i koppar från Hackefors som jag inte vet vad de heter.

Om andan faller på ska jag göra en mer detaljerad beskrivning av arbetet med lite tips.

Visningar: 45

Språk

Kärt barn har många namn

Publicerat på av anders / 0 kommentarer

Den här restaurangen ligger i närheten av oss. Varje gång jag går förbi lägger jag märke till att den har tre olika namn.

Jag tror att det första (ljusskylten) är rätt eftersom illustrationen är en spanjor som viftar med ett skynke. Markiserna är lite mindre rätt och den chockrosa skylten minst rätt. Men jag vet egentligen inte. Vad tror du?

Visningar: 35

Utflykter

Alla dagar kan bli som semester

Publicerat på av anders / 4 kommentarer

Om man bara bestämmer sig för det kan en fredagsförmiddag bli som semester. I förmiddags tog vi en promenad till Hagaparken och samlade smådjur till akvariet ur en damm där. Sen gick vi hem och åt färsk sparris och sallad (Hurra för Ekolådan – vi skulle aldrig kommit oss för att köpa det i affären annars). Dagen har varit otroligt avslappnad, behaglig och lugn.

Visningar: 64

Trädgård

En bortglömd trädgård

Publicerat på av anders / 2 kommentarer

Alldeles vid den gamla bron över Umeälven som numera tjänstgör som cykelbro finns den här lilla övergivna trädgården. Från huset (som tidigare var tingsrätt) uppe i backen leder en stentrappa ned till vägen som går längs med vattnet. En fin grind avslutar trappan och avgränsar trädgården. Det växer enorma mängder scilla här. Så synd att det bara får växa igen!

Visningar: 47

Ekologi

På återvinningsstationen : ett absurt drama i en akt

Publicerat på av anders / 5 kommentarer

Personer: Jag (AR) och återvinningskonsulten (ÅK).

Platsen: en återvinningsstation i närheten.

På scenen står två containrar med var sin skylt:

och

AR träder in på scenen bärande på fyra hyllplan i spånskiva.

AR: Hm. Undrar hur jag ska göra? Så svårt. Men en hylla är en möbel. (Börjar gå mot möbelcontainern.)

ÅK kommer in från höger, ilsket galopperande i sitt orangea varselställ, stoppar AR.

ÅK: De där kan du inte lägga där!

AR: Varför inte?

ÅK: Det är ju trä!

AR: Ja, men det är ju hyllor. En möbel.

ÅK: Ja, men det är ju spånskiva. De ska i trä. (Börjar fösa AR mot rätt container.)

AR: Men är inte en hylla en möbel? Hur ska jag veta om en möbel är en möbel eller trä?

ÅK: Det som är trä går till biobränsle och eldas på värmeverket.

AR: (Irriterad) Ja, men varför är det inte en möbel?

ÅK: För de går att elda.

AR: Ja, men vad är i så fall en möbel???

ÅK: Det är något som är klätt med tyg.

Ridå.

Aha. Det hade jag förstås bort förstå av mig själv.

Som en liten övning följer här bilder på de respektive containrarna. Säg till om du också hittar möbler i träcontainern, och trä i möbelcontainern! Jag gör det nämligen. Någon mer har inte fattat det här.

Visningar: 73

Böcker

Loppisfynd

Publicerat på av anders / 5 kommentarer

Idag har vi varit på loppis på Nolia. Mycket folk och ovanligt bra försäljare! Är det så att nånting äntligen börjat hända på loppismarknaden i Umeå?

Jag köpte:

två notblad (Que sera, sera och Adress: Rosenhill) och ett nothäfte (När schlagern slog),

ett nummer av tidskriften Femina från 1958 med fantastiska bilder inuti, som det här “påslakanet i finaste damastväv, rutmönstrad i pastellfärger”.

Det sista fyndet var boken Så går det till i umgänge och sällskapsliv / Marius Wingårdh – en föregångare till Magdalena Ribbings nutida vett-och-etikettböcker.

I boken finns det exempel på inbjudningskort, visitkort och liknande med fingerade namn. Många av namnen är löjeveckande imitationer av adliga namn, som t.ex. f.d. översten Carl Fabian von Fingerkrook, greven och grevinnan Adrian von Plommonhjul och nyförlovade fröken Margareta Filippa Klisterström. Eller vad sägs om Fredrika Wattenhöög, född Lejonstiärth?

Kan det vara så att författaren ville ge en känga åt sådana som försöker verka finare än de är genom att ta sig konstruerade, adelsliknande namn? Eller så hade han bara väldigt mycket humor. Jag blir inte riktigt klar på vilket. Namnen är hur som helst hejdlöst roliga. Och råden i boken också. Återkommer med nåt utdrag framöver.

Visningar: 89