Två dagar klara

Två dagar har gått av forskarskolan jag är på nu – tio kvar. Jag är helt utpumpad, det är väldigt intensiva dagar och vi lär oss massor.

Förmiddagen handlade om systematiska litteraturstudier – ett sätt att gå igenom all tillgänglig forskning inom ett område, värdera den och sammanställa resultaten. Verkstaden leddes av David Richards från University of Exeter i Storbritannien och det var vansinnigt användbart. Till exempel fick vi en lite mer nyanserad bild av EBP, som t.ex. att han absolut tycker att man ska ta med andra studier än RCT-er, bara man bedömer kvaliteten utifrån vad det faktiskt är.

Jag har förstås läst om systematiska litteraturstudier tidigare, men det blev ändå en riktig ögonöppnare – och vi var flera stycken som panikartat insåg att vi har gjort urusla litteraturgenomgångar tidigare. I flera länder är det obligatoriskt att göra en systematisk litteraturstudie som första pek i avhandlingen – jag tror det är en bra idé.

I övrigt har vi haft presentationer om respektive lands hälso- och sjukvårdssystem både igår och idag (de fortsätter i morgon också). Det är en väldig spännvid mellan de olika europeiska länderna, samtidigt som det är mycket som förenar. Det som överraskade mig mest var att omvårdnadsforskningen ändå är så nyetablerad i många länder: i Schweiz, till exempel, har man knappt 20 disputerade sjuksköterskor totalt och i Lettland finns ännu ingen forskarutbildning i omvårdnad – de läser på andra institutioner så länge. Universitetsanknytning av utbildningen är också nytt i många länder, som i Litauen där man i princip bara haft läkarassistenter tidigare. Löner skiljer sig också enormt: i Irland tjänar en syrra över 41 000 svenska kronor per månad medan man i Litauen får 2 200. Helt horribelt.

Vid lunchen blev en av portugisiskorna väldigt uppjagad över att det serverades gryta gjort på renkött. Hon trodde att vi ljög först. Rätt kul.

Nu ska jag vila en stund och sen ska vi ut och äta middag, jag och Magnus (min med-svensk) och de två trevliga norskorna Bente och Linda.

Visningar: 53

Den godaste maten

Den godaste maten : utvalda recept från ICA-kurirens provkök. – 2. uppl. kom ut 1950 och är en riktig all-round-kokbok, delvis präglad av ransoneringstiderna under och efter andra världskriget. I förordet klagar man över att “viktiga livsmedel som t.ex. ägg, fisk eller kött har ibland varit svåra eller omöjliga att uppbringa. Den knappa tilldelningen av matfett har varit ett bland många andra bekymmer för husmödrarna”. Å andra sidan har recepten anpassats efter fetare tider med mer grädde och ägg och så. Det är den mest omfångsrika av alla böckerna i serien.

Den fina färgbilden bjuder på en korv-kavalkad: Wienerkorv med potatissallad, Wivex lunchrätt, Äggkrans med svamp, prinskorv och bacon, Värmlandskorv med potatis och purjo och Spaghetti med bräckt korv och stekt lök.

Wiwex lunchrätt är, för den som undrar, stekta brödskivor och prinskorv serverat med en ostsås och hårdkokt ägg. Låter fantastiskt!

Visningar: 53

Badbesvikelse

Mitt badkar, som jag var så glad över, var undermåligt. Breddavloppet sitter halvvägs ned i karet, så vattennivån hamnar inte ens över min mage! För att citera Mrs Richards: “You call that a bath? That’s not big enough to drown a mouse. It’s disgraceful.”

Ska experimentera med en av duschmössorna i morgon och se om det fungerar bättre.

Visningar: 59

Framme


Nu har jag kommit fram till Åbo, där jag ska gå en forskarskola i omvårdnad i två veckor. Åkte igår kväll med nattåget till Arlanda. Kom till Uppsala vid sex på morgonen, utsvulten. Hittade ingenting att äta förrän klockan var kvartiåtta. Jag raglade halvt medvetslös av hunger in på Pressbyrån i Arlandas utrikeshall och köpte en Pucko och en brödbit. Sen åt jag en anständigare frukost på en av restaurangerna i Sky City när de väl öppnade vid åtta.

Jag är lite irriterad över att jag flög från Helsingfors till Åbo – mamma uppmärksammade att jag hade kunnat få en flygresa mindre om jag hade tagit tåget från Helsingfors hit. Men nu är jag hur som helst framme, en massa extra koldioxid i onödan.

På flyget mellan Helsingfors och Åbo var det färdiginspelade flygvärdinnor som informerade om säkerhet på finska, svenska och engelska. Observera: svenska, inte finlandssvenska. Absurt! När en av de vackraste svenska dialekterna kommer härifrån, varför väljer man en stroppig stockholmsdialekt med gyllenhammar-r i stället?!?

Lyssnar på en finlandssvensk radiokanal som just haft ett temaprogram om Tove Jansson och går på upptäcktsfärd i hotellrummet, som har utsikt mot Salutorget. Här finns: badkar, bredband, bubbelbadskum med lingondoft, duschmössa, kemtvättpåsar och strykjärn – alltsammans sånt jag inte vågat hoppas på. Det är ett väldigt lyxigt hotell, men som ex-landstingsanställd är jag mer van vid halvdana lågbudgetalternativ. A pleasant surprise.

Visningar: 66

Det bästa brödet

Här kommer den första av flera bak-böcker i serien ICA-förlagets köksbibliotek, nämligen Det bästa brödet : gott kaffebröd och matbröd från ICA-Kurirens bakningstävling. När tidningen utlyste bakningstävlingen fick man in över 10 000 recept från hela riket – och alla fick förstås inte plats i den redan etablerade storsäljaren Sju sorters kakor. Den här boken innehåller dessutom matbröd och ett trevligt kapitel som heter “Förslag till olika bjudningar”.

Min favorit bland bjudningarna heter Litet gammaldags, men alltid uppskattad kaffebjudning med “Sju sorter” samt vetebröd och tårta. Där ingår vetebröd (Fin vetekrans eller Rosenkaka), skorpor (t.ex. Prinsesskorpor eller Karlsbaderskorpor), mjuk kaka (t.ex. sultan-, korint-, choklad- eller tigerkaka), pepparkakor (skurna eller kavlade), småbröd (t.ex. spritess, konjakskransar eller kokoskakor), finare småbröd (t.ex. mandelkakor och flarn) och en tårta (t.ex. grädd- eller smörkrämstårta). Visst låter det gott!

Bilden heter “Matsäcken packas” och innehåller olika goda smörgåsar till utflykten. Om nån har en sån picknickkorg som bara står och skräpar, tar vi tacksamt emot den!

Visningar: 62

Den bästa efterrätten

I vår kokbokshylla finns tolv trevliga, rutiga kokböcker från (mest) 1950-talet som ingår i serien ICA-förlagets köksbibliotek. Vi tänkte presentera dem framöver här på bloggen.

Först ut är Den bästa efterrätten : 500 läckra recept på goda efterrätter. Gemensamt för många av de här böckerna är att de kommit i många upplagor, och det här är den tredje upplagan från 1950 som vi äger. En annan gemensam sak är att böckerna ofta bygger på en pristävlan i ICA-kuriren, vilket gäller för den här boken också.

Ett av kapitlen handlar om savariner (uttalas savaräng’). Det är en finfin efterrätt som man inte får så ofta. En äkta savarin, som fått namnet av fransosen Brillat-Savarin, är väldigt mäktig, väldigt god och ändå inte så svår att göra. Det är i princip en jäsdeg som gräddas i en kransform. Man kokar frukt i en sockerlag, dränker sedan in den färdiga kakan med lagen och lägger frukten i hålet i mitten. Serveras med vispad grädde.

På bilden ser vi Solrosen, Tartlettårta med bär, Fruktsallad och Frukt med gelé.

Visningar: 83

Tömma brunnen!

I förmiddags pumpade vi ut allt vatten ur brunnen i stugan. Det gick hysteriskt snabbt, och på knappt två timmar hade den fyllt sig igen till samma nivå som tidigare. Vi lär inte få vattenbrist i första taget. Bilden visar hur brunnens botten, 570 cm ned under markytan, ser ut.

Visningar: 55

Om omvårdnad – professorerna tycker till

Idag har vi haft den första av våra två institutionsdagar. Förmiddagen var mest praktisk information samt en föredragning av institutionens nya hemsida – den verkar bli väldigt bra!

Eftermiddagen handlade om omvårdnadsämnet ur olika perspektiv. Vi hade en nyutkommen rapport från SSF som läsläxa inför dagen, Omvårdnad som akademiskt ämne, och utifrån den rapporten kommenterade därefter våra professorer innehållet. Det här är vad jag tyckte var extra intressant i varje inlägg.

Britt-Inger Saveman talade om hur vi borde vidga perspektiven från patientcentrerad omvårdnad till familjecentrerad. Studenterna tränar på att hålla svåra samtal individuellt, men inte hur man gör det i grupp, med en hel familj. Kommer man från barnsjukvården, som jag gör, så är det här ett invant sätt att arbeta, men ingenting man har med sig från utbildningen. Samtidigt minns jag från när jag arbetat med vuxna hur jag saknat familjeperspektivet.

Sture Åström diskuterade komplexiteten i omvårdnad:

Att möta vissa patienter är som att arbeta med Rubiks kub. Ändrar man på ena sidan, så ändras den andra sidan också.

Sture fortsatte prata om hur omvårdnadsåtgärder ibland paradoxalt kan skapa lidande. De professionella kunskaperna åtgärdar för det mesta lidande, men i vissa situationer kan samma åtgärd orsaka lidande i stället. Ett exempel är i demensvården, där ett bemötande som lugnar patienten ena dagen lika gärna kan göra henne mer upprörd nästa dag. (Det är väl något som gäller lika bra för medicinen i stort.)

Christine Brulin talade om vikten av att fylla institutionens omvårdnadsmodell med innehåll. Hon (och flera efter henne) poängterade i synnerhet samhällsperspektivet. Hur påverkar politiska beslut, t.ex. den ökade privatiseringen, omvårdnaden? Hur hanterar vi problemet med olika vård utifrån klass och ekonomisk styrka?

Dessutom resonerade Christine kring behovet av och svårigheten med att ta in teorier från andra vetenskapsområden. Vi har, menade hon, särskilt svårt att ta in teorier från medicinen, eftersom vi har ett behov att avgränsa oss mot just medicinen.

Hittills hade alla varit ganska ense om att omvårdnad i sig är svårbeskrivbart, men Birgit H. Rasmussen pratade i stället om hur lätt det är att veta vad det egentligen är. Alla vi som själva legat på sjukhus eller haft en anhörig som gjort det, fattar ju direkt vad det handlar om. “Lätt som en plätt är vad det är.” Det svåra är att sätta ord på det, men som jag förstod henne: “Mitt område är att hjälpa människor leva med cancer”. Hon hade kul exempel från både Virginia Henderson och Florence Nightingale, men jag minns inte hur citaten löd just nu.

Per-Olof Sandman började med att konstatera att bara “de gamla drakarna” hade kommit till tals i boken – han saknade unga forskare som författare. PO klargjorde, åtminstone för mig, tydligt skillnaden mellan omvårdnad, omvårdnadsforskning och omvårdnadsvetenskap. Omvårdnadsvetenskapen är själva kunskapsbasen, omvårdnadsforskning bidrar till att öka kunskapen och omvårdnaden är tillämpningen i praxis. Aha. Förstås.

Catrine Jacobsson avslutade som representant för SSF. I rapporten togs bland annat de skiftande begreppen omvårdnad, vårdvetenskap och hälsovetenskap upp. SSF har tagit ställning för omvårdnad, vilket i praktiken innebär att man tagit ställning mot vårdvetenskap, den term som mest används på de ställen som har inspirerats av Katie Eriksson och Vasaskolan.

Ofta beskylls sjuksköterskeutbildningen för att vara för mycket flum och för lite sjukdomslära. Mitt intryck från dagen är att det finns en ärlig vilja att tydliggöra omvårdnadsflummet så mycket som möjligt och att också det biomedicinska kunnandet värderas högt av professorerna. Britt-Inger poängterade att sjuksköterskeprofessionen måste få innehålla mer än bara omvårdnad – annars gör vi oss själva en björntjänst. Birgit exemplifierade med hur man t.ex. måste ha goda medicinska kunskaper för att kunna bedöma smärta hos svårt cancersjuka. PO avslutade med följande kloka inlägg:

Ingen av oss vill väl bli sövd av en anestesisjuksköterska utan medicinska kunskaper.

Och det var ju så sant som det var sagt.

Visningar: 44

Ptro!

Idag har jag avlagt prov på Hippologum för att få börja i en nästan-nybörjar-kurs i höst. Jag kunde sitta upp, skritta, trava, rida lätt, galoppera och sitta av. Det räckte för att anses ha klarat provet. Däremot förstod jag ingenting av ridvägarna och volter och sånt, men det är ju därför jag ska börja ridskola. Extra tack till Susanne, Maja, Bjerre, Anna och, förstås, Carisma för all hjälp!

Visningar: 62

Matlagning i sportstugan

Vi har jobbat som djur de sista dagarna och anlagt en nästan nio kvadrat stor rabatt. Daniel har grävt mest och jag har grävt lite och stått för matlagningen och disk. Det är skoj att laga mat på vedspis och pannkakorna blev vansinnigt goda. Däremot tog det en väldig tid att få vattnet att koka för spaghettin! Och att göra upp eld är rätt svårt – men jag använder den strategi mamma och pappa (vedeldare) lärt mig, även fast jag aldrig någonsin gjort upp eld hemma hos dem.

Visningar: 80