Spikning!

Idag har jag spikat avhandlingen. Dryga fem års jobb hopknutet i en bok som man kan läsa här.

936934_591500597536015_543697840_n

934677_591500474202694_242108458_n

image

Nu återstår tre veckors inläsning och argumentfinslipande tills disputationen, kl. 09.00 den 31 maj 2013, Vårdvetarhusets aula, Umeå. Välkommen!

Foto: Helena Antonsson och Helene Forsgren.

Visningar: 182

Om den andra kopplingstonen

Anders påminde mig om en skojig teknisk kvarleva från de elektromekaniska stationernas epok, nämligen den andra kopplingstonen. Förr i världen tvangs man nämligen vänta på ny kopplingston mellan riktnummer och abonnentnummer om man ville ringa lite längre bort än vanligt.

Bakgrunden är som följer:

I större elektromekaniska telefonväxlar finns en komponent som kallas register och som brukar beskrivas som stationens "hjärna". Registret tar emot siffrorna man tar på fingerskivan, magasinerar dem i ett minne, och när tillräckligt många siffror tagits emot ställer registret ut väljarna och kopplar igenom samtalet.

Dethär är ett register från den första stora helautomatiska stationen, Norra Vasa i Stockholm, som togs i drift 1923.

image

När de automatiska stationerna började införas i mitten av 1920-talet vågade nog ingen drömma om att rikstrafiken skulle automatiseras. Därför konstruerades registren bara för att ta emot så många siffror som behövdes för lokaltrafiken. Äldre stationer av 500-väljartyp (till exempel Norra Vasa och stationen i Östersund) hade alltså inte kapacitet att magasinera både riktnummer och abonnentnummer, och därför behövdes den andra kopplingstonen. Den angav helt enkelt att systemet var berett att ta emot resterande siffror. Så småningom byttes dedär äldre registren ut mot nyare, och när man dessutom slopade en udda typ av tvärförbindelser i delar av nätet, behövdes inte längre den andra kopplingstonen.

Nedan: stativ med 500-väljare.

image 

I januari 1978 konstaterade verkets ledning att den andra kopplingstonen kunde tas bort, och den slopades slutligen under andra kvartalet 1980 (Blom, 1997). Och nu, med mobiltelefoner och allt såntdär, lyssnar knappt någon ens på kopplingstonen längre.

Däremot levde motsvarande lösning kvar för utlandssamtal ända fram till den 11 september 1999 (om jag inte är helt ute och cyklar). Fram till dess tog man 009 + landsnummer + ny kopplingston + riktnummer med slopad inledande nolla + abonnentnummer. På den tiden var det ordning och reda.

 

Referens

Blom, Å. (1997) Nummerplaner. I: Svenska televerket del VII. Från myndighet till bolag 1966-1993, sid 134.

Foton: Tekniska museet @ flickr. Licens: Creative Commons  CC BY 2.0.

Visningar: 199

Moskok

Vi hittade billiga, svenska Ingid Marie-äpplen på affären och då blev det moskok. Som experiment lät vi en halv citron i skivor koka med – det är gott om moset är lite syrligt!

Passervaggan är ett oumbärligt hjälpmedel, såtillvida man inte använder köttkvarnens passertillsats förstås. Det blir lite mer spill än om man använder hushållsassistenten, men å andra sidan så mycket mindre disk.

image

Vi följer annars receptet ur Bonniers kokbok från 1960 – vår ständige följeslagare i köket. Förutom den vederhäftiga receptsamlingen, så har jag alltid gillat Kerstin Bernhards vackra foton – här är ett exempel på hermetisk inkokning av plommon.

image

Jag blev jätteglad när vi hittade en såndär praktisk ring för påfyllning av konservglas för något år sedan. Den är nästan lika oumbärlig som en passervagga i den moderne mannens vardag.

Visningar: 69

Våra hyllor

hyllsignum

Och såhär ser det ut på hyllorna. Det ger kanske den bästa bilden av hur beståndet formerats – här påverkar varje volym (t.ex. varje individuell bok i ett uppslagverk) textens storlek. När man bara tittar på klassifikationskoder,spelar dubbelklassifikation in (t.ex. att en bok kan klassificeras både som Icu, landskapsarkitektur och Qe, trädgårdssskötsel). Här ser man bäst vilka ämnen som dominerar.

Visningar: 61