Sitter och lyssnar på en jobbcoach som stämt möte med sin arbetslöse på ett fik här i stan. De pratar vitt och brett så alla i närheten kan höra, så jag förmodar att det inte är särskilt sekretessbelagt. Tre saker i coachningen var extra kul (eller nedslående, beroende på om man tror på jobbcoachning eller inte).

1. Coachen uppmuntrar den arbetslöse att handla mycket i stans affärer så att den arbetslöse är igenkänd av personalen om han söker jobb i butiken någon gång. Jag undrar om det verkligen fungerar. (Vem anställer en shopoholic, förresten?)

2. Dessutom berättade den arbetslöse att en arbetsgivare sagt att han hade fel ålder för jobbet. Coachen säger att, ja, så kan det vara. Inte ett ord om att det faktiskt var diskriminering.

3. Coachen pratar hela tiden om sig själv och berättar om olika jobb han sökt och hur han gjorde och vad han sa. Det visar sig hela tiden att han aldrig fått något av jobben – hur bra förebild är det?!?

Visningar: 75