Idag har vi varit på loppis på Nolia. Mycket folk och ovanligt bra försäljare! Är det så att nånting äntligen börjat hända på loppismarknaden i Umeå?
Jag köpte:
två notblad (Que sera, sera och Adress: Rosenhill) och ett nothäfte (När schlagern slog),
ett nummer av tidskriften Femina från 1958 med fantastiska bilder inuti, som det här ”påslakanet i finaste damastväv, rutmönstrad i pastellfärger”.
Det sista fyndet var boken Så går det till i umgänge och sällskapsliv / Marius Wingårdh – en föregångare till Magdalena Ribbings nutida vett-och-etikettböcker.
I boken finns det exempel på inbjudningskort, visitkort och liknande med fingerade namn. Många av namnen är löjeveckande imitationer av adliga namn, som t.ex. f.d. översten Carl Fabian von Fingerkrook, greven och grevinnan Adrian von Plommonhjul och nyförlovade fröken Margareta Filippa Klisterström. Eller vad sägs om Fredrika Wattenhöög, född Lejonstiärth?
Kan det vara så att författaren ville ge en känga åt sådana som försöker verka finare än de är genom att ta sig konstruerade, adelsliknande namn? Eller så hade han bara väldigt mycket humor. Jag blir inte riktigt klar på vilket. Namnen är hur som helst hejdlöst roliga. Och råden i boken också. Återkommer med nåt utdrag framöver.
Visningar: 95
Lejonstiärth, hahaha!
Säkert en känga på ett humoristiskt vis!
Haha, ja de var roliga! Och fina häften.
Ja, det måste nästan varit en känga. Han skriver nånstans om malliga människor som pyntar sina monogram med påhittade kronor, hur det luktar skryt.
Noterna var jättefina! Man kan spela dragspel till dem också, Matilda!
Det är ju tur att von Ringnér är äkta i varje fall!
Mikkis: Idel ädel adel, på min ära!