Idag har jag varit på studiebesök i Byggnad 27 – en tillbyggnad av Norrlands Universitetssjukhus som Västerbottens läns landsting gjort under de sista åren. Huset ska rymma onkologi, avancerad hemsjukvård, kvinnoklinik, nuklearmedicin och radiofysik – samt barnkliniken.
35 000 m² fördelat på fem våningar. Man kan sätta dit en våning till om det skulle behövas, men sen är det stopp (helikoptrarna måste ta sig ned på helikopterplattan en bit bort). Huset är byggt helt utan bärande väggar så det lätt ska gå att blåsa ut en våning om bygga nytt om behoven förändras (som att neonatalvården läggs ned eller nåt annat sånt).
Ingången är en karuselldörr som på vilket varuhus som helst. Mitt i huset ligger en jättelik, jag säger jättelik, entréhall med ett fik (som förhoppningsvis inte kommer att drivas av Medirest) och uppehållsytor på nedre plan. Där finns också föreläsnings- och sammanträdessalar.
Som man kan se på bilderna går det flera olika spångar kring entréhallen. Somliga av dem, som den här, är avsedda enbart för patienttransporter och har därför frostat glas så man inte ska se vem som ligger i sängen.
Det är en enorm huskropp, men de flesta rum får ändå dagsljus genom fyra ljusschakt och en innergård.
Ljusschakten har var sin fönsterputsningsmaskin.
Hisshallarna har snygga träpaneler och ger ett hotell- snarare än sjukhusaktigt intryck.
Mot resten av sjukhuset förbinds byggnad 27 med två uppsättningar glasade förbindelsegångar. Kulvertförbindelser finns förstås också, och när man byggde den grannhuset nån gång på 1970-talet förberedde man för en fortsatt kulvert från den befintliga kulverten – en förutseende tanke som säkert gjorde det lättare nu. Än så länge är bara kulvertförbindelsen öppen, men tills invigningen ska man hacka hål på några av dessa gångar.
Bland de breda kulvertarna finns bisättningsrummet som än så länge inte ser ut så mycket för världen.
Tekniska finesser. I kulvertplanet finns två enorma fläktrum, som sträcker sig över stora delar av byggnaden. Visningsmannen nästan lovade att vi ska slippa svettas om sommaren. Fan tro’t. Men det var rejält tilltagna ventilationstrummor! Från de här rummet går också 20 slangar, var och en 200 meter långa, ned i urberget. Därifrån hämtar man kyla på sommaren och värme på vintern. Klimatsmart!
En verksamhet är redan igång i huset sen några månader. Det är provkörningen av partikelacceleratorn som ska användas för att tillverka radioaktiva läkemedel för bl.a. den nya PET-kamera vi begåvas med. Här är deras renrum. Obs! hissen till höger, där de skickar upp isotoperna till nuklearmedicin en trappa upp.
In till själva acceleratorn var det en rejäl dörr. Obs! att Betsy står vid dörrbladets sida. Det är alltså inte dörren framifrån. Det tog en stund innan jag ens förstod det.
Överallt har man satt upp beröringsfria kortläsare med kodlås.
Rörposten är också på plats. Samma rörpost för blod och papper från och med flytten!
Barnkliniken ligger kring en utegård med gräsmatta, lekplats och sånt. Glaspyramiderna är ljusinsläpp till entréhallen.
På Barn 2 har man byggt en särskild inskrivningsenhet med reception för Gun-Inger B, väntrum, inskrivningsrum för sjuksköterska (där man kan mäta, väga, sätta nål och göra ankomstsamtal) och undersökningsrum för läkarna. På bilden här nedan syns receptionen.
Läkemedelsrum.
Det finns tre två-salar, resten är enkelrum. Två-salarna är hur stora som helst och enkelrummen är stora som de två-salar vi har nu.
Sköljrummet. Här finns också en särskild diskbänk för att diska leksaker på.
Ett lekrum. Avdelningen bygger på två parallella korridorer, men man har byggt flera tvärpassager mellan dessa. Jag tror det blir lättarbetat, även om ytorna känns väldigt stora!
Föräldrakök i matsalen.
Personalrummet på tvåan – nästan orimligt stort!
Lekterapin får också nya, fina lokaler. Här är deras kök. Skolan tror jag, rent proportionerligt, drar längsta strået vad gäller storlek på lokaler. Från några kvadratmeter som de har nu till tre rejäla rum.
I samband med införandet av Sveriges sämsta sjukhusmat (Steamplicity) skulle alla spisar och bakugnar tas bort på hela sjukhuset eftersom det ansågs ohygieniskt. Inom barnonkologin är barnens ätande ett ständigt problem, och därför hade vi varje dag nybakat eftermiddagsfika till barnen (Kristina Backtemans fantastiska bullar!).
Men spisen skulle ut, till varje pris. Som alternativ erbjöd sjukhusets kostansvarig mikrovågsugnar. Hon försäkrade ihärdigt att man visst kan baka i mikrovågsugn. Däremot lyckades hon aldrig förklara hur småkakor gräddade i 225°C kunde vara ohygieniska. Hur som helst fick trean behålla sin spis efter väldigt mycket bråk. Samma historia upprepade sig förstås vid flytten hit, men förnuftet segrade och här står spisen!
Patientsal på Barn 3. Obs! den snygga och praktiska skjutdörren.
Behandlingsrum på trean. I panelen finns utsug för gas, så man ska kunna ge lustgas vid procedurer. Samma lösning finns på tvåan. Himla bra!
Treans badrum, där toaletten har bra utsikt ut och psykiatriavdelningarna bra insyn in.
Barn 4 flyttar också in, en våning under oss. De har – tycker jag – nästan orimligt stora lokaler med tanke på hur pass liten plats en kuvös med kringutrustning ändå tar. Den här salen, stor som ett ordenshus, ska rymma ynka fyra barn.
Snygga lösningar. Cytostatikamottagningen för vuxenonkologen får ett öppet landskap med en central inglasad expedition. Jag antar att man ska ha fåtöljer och inte sängar. Ser väldigt fräscht och modernt ut!
De fula pappershandukshållarna är gömda bakom en skåplucka.
Droppräknare laddas i sådana här rum, med uttag hängande från taken.
På trean är dörrarna till patientrummen så här snyggt utsmyckade. Över huvud taget har man lagt ned mycket pengar på konst – en bra investering tycker jag!
Dörrarna till sköljrummen är svängdörrar, som Betsy så behändigt demonstrerar på bilden nedan.
Och snyggast av allt: som bänksskiva i patientutrymmena har man valt Virrvarr!
Visningar: 102
Wow! Vad spännande allt med flytten blev helt plötsligt 🙂 /Petra
Eller hur! Jag har sagt att jag vill jobba extra själva flyttdagarna bara för att få vara med om spektaklet!
Vad glad jag är att spisen fick vara kvar. Jag har själv lyft vikten av att kunna baka även efter stimplicity, i landstingsfullmäktige.
Helene! Jag med! Och kan ni på något vis mota Olle i grind och slippa eländet, gör det. Jag höll på att svälta ihjäl när jag själv låg inne för ett år sedan. Smaken är ok, alla grönsaker är vattnigt sönderkokta och såsen har alltid skinn på sig.
Jag skulle allt kunna äta Steamplicity till nöds när jag är frisk, men är man patient på ett sjukhus ska man ha en Försklassig Måltid – och det är inte Steamplicity. Långt ifrån. Att det sen genererar enormt med avfall späder bara på nackdelarna.
Tack för rundvandringen! Himlars så stort o fint allt är. Blir nog ett lyft för många att arbeta där.
Erika: Ingen orsak! Välkommen på studiebesök när det väl är klart! 🙂