Ikvällst var jag, Bjerre och Susanne på after work-ridning på Hippo. Med mig hade jag också min telefoniexpert Anders Järvenpää, till dagen förklädd till stalledräng.
Min ridkompis Rebecka har sagt att man lär sig massor på after work-ridningen. Och hon har rätt – det var utan tvekan årets mest lärorika lektion. Vi fick rida serpentinbågar, rida på två volter samtidigt och öva på sidvärtes rörelser. Jag hade inte gjort någotdera tidigare. Sidvärtes gick sådär i början, men plötsligt lyckades det och jag fattade hur det ska kännas när det blir rätt.
Men absolut roligast var att jag kom över min nyvunna skräck för att rida utan stigbyglar. Vi gjorde det förrförra lektionen och jag hade dödsångest hela tiden, spände mig gråtfärdig och lyckades förstås inte alls sjunka ned i sadeln. Men idag var jag säker i sadeln, avslappnad, lugn och behärskad. Jag har till och med galopperat två rejäla omgångar utan stigbyglar. Trodde aldrig jag skulle fixa det.
Lyckorus, helt enkelt. Och Carisma gjorde minst halva jobbet, hon är en fantastisk häst.
Lämna ett svar